2025: Utopi/Dystopi

Rina Eide Løvaasen
Verket tar sin utgångspunkt i radiolarier, filterätande plankton, och processorer. Gemensamt för dem båda är att de består av materialet kvarts och att deras syfte är att filtrera energi. Planktonet filtrerar energi i form av näring, och processorer filtrerar all digital information. Mötpunkten mellan plankton, processorer och oss människor är att vi också filtrerar både näring och information – information som näring till kunskap och ståndpunkter. Till skillnad från planktonet och processorn är vi dock inte specialiserade på att filtrera den mängd information vi utsätts för, vilket påverkar våra liv.

Verket består av material som också innehåller kvarts. Glas består till stor del av sand, som i sin tur till stor del består av kvarts. Detsamma gäller lera, som med glasyr åter närmar sig glaset. Glasyren innehåller i sin tur koppar, som leder ström i processorer. Varje del i serien, som består av fem delar, har fått sin form baserad på Ernst Haeckels illustrationer av radiolarier, bitar av kvarts och varsitt element hämtat från myter, populärkultur och biologi – med en laddning av lurendrejeri: narrens krage, en siren, en hulder, en atlasmal och Gizmos finger som nuddar vattenytan. De är placerade i dammen i samma inbördes förhållande som de stora sopvirvlarna i haven ligger till varandra på världskartan, och vatten filtreras genom varje del.


Rahel Belathew
Som om vinden just svept förbi och lämnat ett stilla avtryck i takets böljande form. Här stannar tiden upp en stund – i ljuset som silas genom ribborna, i skuggor som långsamt förskjuts, i vilan mellan det som varit och det som ska komma. Paviljongen är inte bara en plats i landskapet, utan en passage genom tidens rörelse – ett tillfälligt rum där både kropp och tanke får slå sig till ro. Takets form bär på ett minne av luftens rörelse, ett eko av något flyktigt.

Paviljongens tak är uppbyggt av glesa ribbor, vars samspel med den vågformade silhuetten ger upphov till ett ständigt föränderligt skuggspel. I takt med solens bana rör sig ljuset genom konstruktionen, bryts och silas, och bildar ett skiftande raster av ljus och mörker som låter ett milt solsken sprids över marken.

Bris / Skuggspel är en plats att söka sig till. Ett tak att söka skydd under, en paus i rörelsen, där höbalar fungerar som enkla sittplatser. Här kan man slå sig ned och låta blicken vila över landskapet man just har korsat, eller dröja vid det som ännu väntar. Paviljongen är byggd helt i trä, med ett system av enkla och identiska ribbor sammanfogade till en komplex helhet där varje del kan plockas isär, flyttas och användas på nytt. Ingenting är permanent, inget går till spillo, allt kan återbrukas i nya former.

Bris / Skuggspel bär på en idé om rörelse, föränderlighet och tidens gång. Ett fruset ögonblick av tid. (Det tillfälliga verket är ett återbruk från 2019 då en temporär paviljong uppfördes på Carl Eldhs Ateljémuseum i Stockholm i samband med att museibyggnaden fyllde 100 år.)


Agata Bielska
Växande vänskaper
– en ljudvandring för möten över gröna gränser
Vad döljer sig i jordhögen eller buskaget du just gick förbi? Vilka berättelser färdas genom nätet av rottrådar från välkända, okända och ökända växter i Kivik Art Centers natursköna strövområde? Och vad händer när vi börjar se, lyssna till och lära känna våra gröna släktingar och möta dem med ett öppet, nyfiket sinne?

Hur fungerar det?
Ljudvandringen går du på egen hand. Du lyssnar på berättelserna genom att scanna qr-koder på skyltar längs områdets stigar med din mobil (ingen speciell app krävs) och vi rekommenderar att lyssna via dina egna hörlurar. De olika mötesplatserna finns utsatta på Kivik Art Centers karta och behöver inte besökas i någon viss ordning. Du bestämmer själv vägen och rytmen.